springpearl -

2010-11-26: Stressvecka i väntan på advent

Oj vad mycket det är att göra hela tiden - vanligtvis gillar jag det, men nu har det faktiskt gått till överdrift. Jag är rent ut sagt skittrött, och längtar nog ännu mer efter jullov än så väl mina elever som mina barn. Nu nalkas ju som bekant dock snart advent, och förhoppningsvis sänker sig snart julefriden sig över oss alla. (Fast jag vet ju att det oftast lugnar ner sig först på juldagen.)

I tisdags var vi (det vill säga Perla och jag) i alla fall på unghundskurs, och det gick riktigt, riktigt bra! Vädret var däremot INTE riktigt bra; det var minusgrader och snålblåst... Perla ogillade detta kraftigt (trots dubbla täcken!), och förstod inte alls idén med att vara utomhus och träna. Väl klara var dock både hon och jag nöjda med vår insats. (Inte för att Perla kunde säga det med ord, men hon är alltid oerhört lugn och harmonisk efter träning, och jag har valt att toljka det som att hon är nöjd med prestationen!)

I helgen är det självklart adventspynt som gäller, och Sander har redan tjuvstartat med julmarknad, vilken är en årlig tradition i hans skola. Barnen tillverkar julpyssel, julgodis och julpynt som säljs på skolgården, och vinsten går sedan fifty-fifty till skolan (till exempelvis nya gungor eller annat barnen röstar fram) och till ett för varje år specifikt utvalt välgörande ändamål. Mycket bra initiativ av skolan, tycker jag!

Världens finaste Perla i ett
- ja just det, alldeles rätt gissat!
- NYTT HALSBAND!

Världens finaste Viola och världens finaste Sander spelar spel
- ljuslyktan är köpt på julmarknaden och tillverkad av Sander.

Och slutligen, världens finaste väder - eller vänta, blev det fel nu?
Tja, vackert är det i alla fall, även om det är väl kallt för min smak... ;-)

Ha nu en riktigt fin, lugn och stämingsfull första advent...

2010-11-26 @ 18:45:19 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

2010-11-21: Poserande prinsessor

Denna helg har varit mycket lugn (med uppsättande av utebelysning som mest krävande aktivitet), då samtliga mänskliga familjemedlemmar lider av olika grader av förkylning. Viola har dock försökt att pigga upp oss andra med allehanda prinsesslekar, men den enda som riktigt har varit på lekhumör är Perla. (Tur för Viola att hon finns!) Några foton blev det i alla fall av tjejerna, det är ungefär så långt som min ork sträcker sig idag... ;-)

Prinsessorna små...

...till antal äro två.

Prinsessa nummer ett tröttnar på att posera...

--- och prinsessa nummer två blir också JÄTTETRÖTT!

2010-11-21 @ 17:23:04 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

2010-11-16: Novemberstress och soffbrudar!

OJ, vad tiden går fort! Jag har inte hunnit blogga på över en vecka, och jag är orolig att det kanske kommer att fortsätta så här ett tag framöver. Utvecklingssamtal, teaterresor, kalas, unghundskurser och Gud vet allt upptar just nu det mesta av mina dygn. Och så vill man ju dessutom gärna hinna sova så där ett par tre timmar varje natt... ;-) Nä då, jag ska inte klaga, de allra flesta aktiviteterna är riktigt roliga, men november är, som bekant, en hektisk månad!

Idag har i alla fall jag och Perla börjat på unghundskurs, och första träningstillfället gick KANON! Jag är SÅ glad att jag har lagt ner den tid jag har gjort på träning, för det känns verkligen som att jag och Perla har fått en riktigt fin kommunikation tack vare det! Eller rättare än sagt: Perla är en riktigt lyhörd och samarbetsvillig hund redan i grunden, men det känns som att dessa egenskaper har fått utvecklas extra mycket genom vår träning tillsammans, liksom vår kommunikation också har fått göra. Och det känns naturligtvis kanonroligt!

Idag blir det inte mycket mer text än så här, då jag även denna kväll har mycket att förbereda inför morgondagen. Däremot tänkte jag bjuda på några foton på mina två tjejers olika aktiviteter här i soffan - håll till godo! :-)

Perla lyssnar när matte pratar...

... och ser allmännt blasé ut...

... men får snart syn på en spännande fluga på balkongdörren!

(Hon älskar att jaga dem och äta upp dem!)

Och hur är det nu man bruka säga: Sådan herre, sådan hund?

Eller ska det kanske vara tvärtom??? ;-)

Ha en bra kväll och fortsättning på november!!!

2010-11-16 @ 21:27:05 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

2010-11-08: Bara en liten betraktelse...

Att ha djur är ljuvligt. Det har jag tyckt i hela mitt liv. Så länge jag kan minnas har jag känt en oerhörd närhet till våra fyrbenta vänner, och även till dem med två ben och vingar också, för den delen. Djur skänker så oerhört mycket glädje, värme och närhet, varje dag varje stund. Naturligtis har detta också en baksida - den dagen då djuret lämnar oss. För det går ju inte att förneka, de flesta människor lever längre än sina älskade husdjur. Och den dagen och tiden efter en kär vän har lämnat oss är helt fruktansvärd, jag vet. Och jag vet också de som har valt att undvika att ha husdjur av denna anledning; att de någon gång har förlorat en kär vän och för allt i världen inte vill uppleva denna smärta igen. Jag har all respekt för detta, men tänker inte alls likadant själv. För all den glädje, kärlek och lycka vi får är väl ändå så oändligt mycket större än den hemska sorg det innebär när en kär vän lämnar oss?

Vår älskade Perla som bjuder alla i familjen på så mycket kärlek,

skratt, tröst och närhet. Varenda dag, utan undantag.

2010-11-08 @ 20:06:45 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

2010-11-07: Novembermörker

Ja, så är det den här tiden på året igen då, när dagens ljusa timmar blir färre och färre, när marken börjar bli vit av frost och när dagarna går så fort, så fort att det känns nästan omöjligt att hinna med mentalt emellanåt. Jag tycker om hösten, det är mysigt att få kura och att liksom trots allt känna sg lugn av allt detta mörker - att komma ner i varv, trots tusen måsten i stort sett varje dag. Jag är sällan en så harmonisk person som jag är på hösten, och samtliga av mina stora kärleksaffärer (läs tre), varav den sista nu pågått i snart elva år, också har inletts just denna årstid. Det är som att naturens lugn också sprider sig till många av oss människor.

Dock ska det inte förnekas att det ofta är oerhört mycket som ska göras runt denna tid: På jobbet är det utvecklingssamtal med eleverna, IG-varningar som nu ska skickas ut, planering inför gymnasium 2011, träff med bedömargruppen gällande nationella proven i svenska (som jag är jätttestolt över att ha blivit utvald att få vara med i - men det är ganska mycket jobb!) och privat går schemat inte heller av för hackor, mycket på grund av mitt och Sanders ganska späckade schema vad det gäller läkar- och tandläkartider. Och snart är det dessutom jul med allt vad det innebär med alla julbord och julavslutningar. Jag hade tidigare i år en plan om att jag skulle börja julpynta väldigt tidigt, typ i November, för att liksom hinna fatta att det är jul innan julen är över - nu är jag rätt tveksam över att jag ska hinna med det heller...

Pust säger jag bara! Bäst att förtränga läget ett tag till, och istället gå tillbaka till den där fridfulla höststämningen jag befann mig i alldeles nyss... ;-)

Kom när jag såg den vackra rosa skymnigen (som inte

alls kommer till sin rätt på bilden) att tänka på dessa rader

ur Dan Anderssons Omkring tiggarna från Luossa:

"Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!

(Ur Svarta ballader, 1917)

Med dessa ord vill jag gärna avsluta dagens inlägg och önska en god natt!

2010-11-07 @ 23:45:55 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

2010-11-05: Lyckad träning med Diesel

I tisdags tog vi tag i det som inte fungerade så himla bra i söndags, nämligen inkallning från fruktansvärt rolig valp-/unghundslek. Både jag och Diesels matte Mija var beredda på ett ordentligt "arbetspass", men vad hände? Jo, allt fungerade helt fantastiskt bra! Inte ens på lååångt avstånd (gissningsvis en si sådär 60 meter) och under inflytande av en helt fantastiskt mysig och geggig lerpöl, så tvekade Perla det minsta att komma som en raket när jag ropade!

Jag har naturligtvis funderat en hel del på vad som gjorde att det funkade så bra denna gång jämfört med i söndags, och jag har ett antal idéer: det skulle kunna vara så att jag har befäst att det INTE är OK att strunta i matte (för jag blev rätt grinig här om dagen då damen inte lyssnade ordentligt), eller jag kan ha känt mig osäker/inte riktigt betett mig som vanligt då vår jätteduktiga instruktör Jenny var med, eller så hade helt enkelt både jag och Perla en ofokuserad dag i söndags. Eller så var det en kombination av damtliga anledningar. Sanningen är att jag inte med säkerhet vet vad det beror på att det mesta nu fungerar klanderfritt igen, men det är väl bara att glädjas åt framstegen!

Jag kan också berätta att Perla har lärt sig att gå lös bredvid mig (med ett avstånd på cirka en meter ifrån mig), och helt enkelt hålla fokus på var jag befinner mig och se till att hon följer mig. Vi använder samma kommando som när hon går i koppel i mitt tempo utan att dra (vilket hon är kanonduktig på!), nämligen sakta. Man kan säga att det är en liten friare variant av kommandot fot. Hur som helst är jag mäkta imponerad av och stolt över Perla - när detta kommando ges är det verkligen jättefokus på mig från hennes sida! Hon följer mig kanonfint helt utan koppel, och det känns helt fantastiskt (både för mig och Perla tror jag), och det känns som om vår kontakt helt enkelt har tagit ytterligare ett kliv framåt.