2011-08-15: Long time no see
Med barn och hundar är i alla fall allt bra. Sander och Viola har idag sin sista sommarlovsdag, och båda ser nog ganska mycket fram emot att börja i skolan respektive på fritids. Och med flickorna är det alldeles utmärkt; Perla har nu löpt för första gången för ungefär en månad sedan, och Luna och jag har precis gått färdigt vår valpkurs. Det har gått så himla bra, och vi har fått otroligt mycket beröm för vår fina kontakt. Det känns väldigt roligt, för jag känner verkligen själv att kommunikationen med båda flickorna faktiskt fungerar fantastiskt fint.
Inte blir detta inlägg så långt, fastän det kanske borde vara det, med tanke på den tid som förflutit sedan jag skrev sist. Men så blir det inte, detta inlägg får fungera som en sammanfattning av en ganska tuff period, och förhoppningsvis som en start på en bättre...
Tre alldeles underbara flickor...
♥
HÄRLIGT att höra från dig igen Carin!
Du ska se att allt blir bättre med tiden. Alla går vi igenom svåra perioder i livet och det är väl också en del av detta jordeliv vi lever.
Söta bilder på blå-bären och kul att läsa att Perla har löpt för första gången. Nu är det bara syster Sara kvar som fortfarande inte har löpt! Dom har onekligen varit sena i den här kullen, men det är som med oss tvåbenta. Alla är vi olika:-)
Hjärtliga kramar och nospussar till Perla så klart! Ps. Träffade en kullbror till Luna på utställningen i Askersund i lördags:-). Blå med vita tecken! Det var kul att se honom.
Ha det så gott vännen,
Kram Marie
Tre vackra blå flickor! Två av dom saknar dock sina rosa halsband. Så söt bild. Anade att det tuffa i ditt liv handlade om separation men du håller på med omorientering nu märker jag. Den processen är tuff och tar ofta tid. Tänk när något ruskar om ordentligt i livet så blir de vardagliga vanliga göromål det som hjälper många gånger. En valpkurs trots att livet är i kaos är nog en bra medicin. Många varma tankar sänder jag dig. Hälsningar Tantolga
HÄRLIGT HÄRLIGT att få läsa några rader på din blogg nu igen!! Ja livet är makalöst förunderligt och blir inte alltid som man tänkt sig, det har jag också upplevt! Och tänk att det ur det allra jobbigaste kommer man ut hel och ren, klokare och vackrare än någonsin tidigare!! Och i mitt fall några kilo tyngre... fast det gör inget, då kan man ju krossa alla i sin väg så mycket lättare!! HEPP!!
Många kramar Nina och svansvift från Scilla