springpearl

Igår kväll slötittade jag och Perla på Top Model - trodde jag... Idag visade det sig nämligen att Perla måste ha blivit rysligt intresserad och inspirerad, för se så fint hon ställde upp sig i strålkastarljuset (eller vårsolen, om man ska vara petig) efter dagens promenad! ;-)

Jag har under några dagar fått förmånen att fortbilda mig, genom att besöka Auschwitz i Polen. Jag är ju religionslärare (samt svensklärare) på gymnasiet, och jag ser det som ett av mina absolut främsta mål att motverka främlingsfientlighet och rädsla för det som är annorlunda (vilket ju naturligtvis oftast går hand i hand). Detta var alltså en resa som stod riktigt högt i kurs hos mig, och i och med att jag har tagit emot lärarkandidater så har jag fått extra fortbildningspengar, att exempelvis använda till resor som utvecklar mig i mina ämnen. Auschwitz var ett tungt men ganska självklart val.

Besöket i Auschwitz I och Auschwitz II-Birkenau har jag inte ord nog att beskriva, inte än i alla fall - men det är i alla fall ett som jag tycker passar bra, även om det inte på något sätt täcker in allt. Det ordet är starkt. Upplevelsen var mycket, mycket stark. Och ofattbar. Och naturligtvis alldeles, alldeles fruktansvärd. Trots detta är jag mycket glad att jag gjorde denna resa. I bästa fall hjälper den mig att lyckas förmedla något till eleverna, och få någon eller några att tänka till eller till och med tänka om. Och för mig är det stort och mycket vunnet. Precis motsatsen till det nazismen stod för, enligt mig: varje enskild individ räknas och har ett omätbart värde.

På familje- och hundfronten har det däremot inte hänt så mycket nytt, i alla fall inte vad jag har hunnit uppfatta sedan min hemkomst. Sander spelar nu schack två kvällar i veckan (efter att kommit tre i skoltävlingen, som faktiskt spelades i samtliga låg- och mellanstadieklasser i skolan - gissa om mamma blev stolt!?), och Viola ska denna söndag börja på dans. Hon är riktigt, riktigt spänd inför detta, då det är hennes allra första "riktiga" fritidsaktivitet. Perla har nu en tid uppfört sig lugnare och vuxnare, och det känns spännande att kanske vara på väg in i en annan fas av hundlivet. Jag tycker att det är rätt mysigt, det känns som om vi förstår varandra enlkare helt enkelt... Få se hur länge det håller i sig, för än kan väl inte unghundsfasen vara över...?

Har egentligen bara två ord som beskriver hur jag känner mig: Jag är SJUUUKT STOLT! Idag började unghundskursen igen, och Perla var uppmärksam, lyhörd och lugn. Vissa dagar är hon som sagt en riktig tonåring (som som sagt skulle behöva hörappat), men andra dagar funkar allt helt, och då menar jag HELT, fantastiskt! Vilken underbar liten hund vi har. ♥

Å, vad vi har haft det bra i helgen; jag och Perla! Vi har blivit bortskämda på alla de sätt i Borlänge... Någon som är nyfiken på resortens namn? Hemma hos Ulla-Carin och Alice heter det fantastiska stället, som så väl bjuder på härligt sallskap, fantastiska sovrum, femstjärnig mat och dryck SAMT promenering av vovven om så önskas! Låter det lockande? Ja, då kan jag dessutom lägga till att shoppingmöjlighter finns i stort sett runt knuten, liksom underbara naturområden, och dessutom fick i alla fall jag åka förstaklass så väl dit som hem!

Nej, skämt å sido, med risk för att göra någon riktigt besviken är detta INTE en möjlightetför allmänheten, utan vad jag och Perla hade den stora ynnesten att inbjudas till denna helg; nämligen en tredagarsvisit hos min goda vän och kollega Cissis mamma i Borlänge.  Och GISSA om vi hade det ljuvligt härligt!

Cissi, Ulla-Carin...

 

...och Alice!

 

 

"Ta mig då, om du kan!"

"Klart jag kan det, din lilla retsticka!"

"Ha, ha, knappast om jag rejsar - man är väl inte Mibisanare för intet!"

♥ Gosstund...

 

...gånger två! ♥

 

Ulla-Carin, Cissi och Alice:

Tack för en helt ljuvlig helg!

 

Idag blir det ett kort inlägg ordmässigt, men desto fler bilder. Jag gick igenom kameran och såg en del bilder som jag nämligen tyckte var värda att dela med sig av! ♥

Veckan har förflutit utan några större katastrofer, ja den har rent utav varit riktigt trevlig. Igår var jag och Jimmy och såg Romeo och Julia på Göta Lejon, och jag tyckte att uppsättningen var riktigt bra. (Tack Jimmy för julklappen!) Allra bäst var en kille som hette Anton (kommer ej ihåg efternamnet), som spelade Mercutio - där tror jag att vi har en stor stjärna på inkommande! Perla var hos Monica, Don och Nalle under tiden, och barnen hos morfar och mormor. Bra att kunna sprida ut "småttingarna" på lite olika ställen! Tack allihop för hjälpen!

Vad det gäller Perla kan jag berätta att hon i likhet med sin syster Scilla nu kommit in i tonåren, även om det för Perla närmast yttrar sig som att hon skulle ha kommit upp i den senare pensionsåldern. Hon har nämligen stundtals börjat höra väldigt dåligt... Allra värst verkar det vara med hörseln då vi är ute och Perla har fått nys på någon härligt spännande doft i snön - då verkar det nästan finnas behov av en hörapparat... ;-) Nä, skämt åsido, ibland VILL man bara inte höra på matte, utan pröva sina egna vingar (eller snabba whippetben i detta fall)! För det mesta lyssnar hon dock riktigt bra, trots alla frestelser - tror att vi får lite återbäring på den träning som vi har lagt ner där.

Så börjar då ett nytt år. Vad det kommer att innehålla vet ingen än så länge (utom möjligtvis någon astrolog då kanske, men tyvärr förhåller jag mig rätt så skeptisk mot horoskop och dylikt). "010 var ett år med så väl glädje som sorg; glädje på familjeplanet (Perla kom ju till oss!), men sorg på det större planet - så väl självmordsbombare i Stockholm som kaos och elände på Haiti. Hoppas att världen i år kan få ett år av frid och lycka.

Vår jul och vårt nyår har i alla fall varit så väl fridfulla som lyckliga. På julafton kom morfar och mormor samt Moster Ingela och hennes familj hit, och vi hade det riktigt trivsamt (förutom en krock mellan Tilde och Viola, som resulterade i en svullen läpp respektive ett bakåtbänt finger, samt en hel del tårar från båda parter, men då tomten kom byttes dock tårarna mot leenden!). Alla stora och små blev glada över mat och klappar, inte minst Perla. Hon fick ett lyxben inslagit i rött julklappspapper, och öppnade det riktigt målmedvetet och duktigt!

Nyårsafton blev en lugnare tillställning för vår del, vi hade "bara" besök av Tant Madeleine, och tillsammans lagade vi en trerätters middag bestående av ungsgratinerad getost med ringlad honung över som förrätt, ungsbakad fläskfilé med rödvinsås och potatisgratäng som huvudrätt och ris á la Malta till efterrätt. Detta blev en succé hos så väl två- som fyrbenta, Perla fick dagen till ära nämligen äta fläskfilé till middag...

Och hur gick det med fyrverkerierna, då? Jo, Perla var minst sagt stencool, hon brydde sig inte det minsta, utan tittade tillsammans med oss människor ut genom fönstret på skådespelet, viftandes på svansen. För att förstärka den positiva upplevelse hon uppenbarligen hade av nyårsafton fick hon sedan ett grisöra, och då avstannade intresset för fyrverkeriet helt - då var det bara grisöra och mys i soffan som gällde. Oerhört skönt då jag var lite spänd inför Perla reaktion på alla smällar. Nog för att hon är en riktigt trygg och stabil individ, men helt klart är ju att många, många djur trots att de är trygga individer har det riktigt tufft på nyårsnatten. Tack och lov för att vår Perla slapp vara en av dessa.