springpearl

I fredags åkte jag och en av mina allra bästa vänner (Madeleine, eller Tant Madeleine som hon är för barnen) på kortkryssning till Åland, för att njuta av båtens fina buffé. Och njöt det gjorde vi då, men surt kom det efter: vi blev båda två magsjuka två och ett halvt dygn senare...

Nu är vi i alla fall påbättringsvägen (så skönt!), och jag passsar på att blogga lite medan jag ligger i sängen och vilar upp mig. Så mycket text blir det dock inte idag, utan mest foton från de två och ett halvt dygnen mellan buffén och magsjukan, vilka tillbringades på morfar och mormors land med barnen.

Flickorna badar, liksom foppa-toffeln!



Och badandet fortsatte...




... och fortsatte...




...och fortsatte!
(För alla utom mig, som tyvärr är en riktig badkruka!)




Perla har lärt sig att hoppa i och ur båten själv,
vilket hon prövade om och om igen. Jag tror hon var riktigt stolt!




En tjusig Perla




x 2




och en busig Luna!




Vi kör väl en repris!?
En tjusig Madde




och en busig Carin!




Och sist, men inte minst, utan snarare jättestort:
Violas konstverk som hon i hemlighet och tysthet jobbade
länge, länge med i förrgår kväll!
Mamma (jag alltså) anar konstnärstalanger i familjen...

I lördags var jag och barnen på morfar och mormors land. Jättemysigt tycker barnen, och hundarna också vill jag lova! Mormor och morfar bor nämligen på en liten ö helt fri från bilar och vägar, så det är bara för hundar och barn att springa fritt dit benen bär dem - kan det bli bättre!? Även vi vuxna uppskattar självklart detta lugn (om än av lite andra skäl än att att kunna springa fort som bara attan); det är ju nämligen väldigt lätt att komma ner i varv och koppla av när man får lite avstånd den vanliga civilisationen.

En nackdel finns det dock med ön, ett otyg som de flesta människor tycker riktigt, riktigt illa om, nämligen fästingar. Stockholms skärgård är ju tyvärr full av dessa små smittospridande parasiter, och i år verkar det tyvärr vara ett riktigt fästingår. Perla hade efter ett knappt dygn två fästingar, vilket jag i normala fall skulle ha betraktat som ganska många - men det var innan jag hade kollat igenom Luna... Hon hade inte mindre än åtta stycken!!! Jag vet ju att det är så att fästingar tycker mer om vissa människors doft än andras, och uppenbarligen verkar det vara likadant med deras inställning till olika hundar - och tyvärr verkar Luna enligt fästingarna vara fantastiskt väldoftande. Inte är det väl ofta man kan säga att man önskar att hunden hade doftat mer äckligt...? ;-)