2010-12-23: En riktigt God Jul till er alla!
... önskar Perla med familj!
(Och till mitt försvar vill jag gärna på direkten säga att Perla självklart bara behövde bära tomtedräkt under den halva minut då fotot togs!) ♥♥♥
2010-12-18: Filmkväll
Nog syns det att alla gillar filmen - och varandra? 
HA EN FORTSATT TREVLIG HELG...
2010-12-16: VINSTEN har anlänt!!!
I övrigt har det varit en aktivitetsfylld vecka, vilken tyvärr nu avslutas av både magsjuka och förkylning. Natten som var kunde inget av barnen sova, Sander på grund av hosta och Viola av kräkningar. Får se om sjukorna bytt plats med varandra till natten... Självklart innebar detta att inte heller jag eller Jimmy kunde sova, särskilt inte den sistnämnde, då han kände ett extra ansvar för barnen - jag var nämligen ganska sent hemkommen från en julbordskryssning, med ett och annat gott glas vin till maten. Behöver jag nämna att jag var väldigt tacksam för hans extrainsats? Den enda som sov riktigt gott var nog Perla.
Hur som helst så börjar trots allt den efterlängtade julefriden nu sänka sig över oss (eller åtminstone över mig), sjukdomar till trots. Imorgon är det min tur att vabba, och sedan har jag bara en dag kvar att jobba innan jullovet; nämligen tisdag nästa vecka (som mest består av julavslutning i aulan med allehanda uppträdanden, samt fika med min och Cissis gemensamma supergulliga klassföreståndarklass - och det kan man ju utan problem överleva!).
Så här fint var kortet från Scilla...
... och så här fint hade matte Nina skrivit.
Kram tillbaka till er alla från oss Olson/Lindströmare!
Det av Scilla proffsigt utvalda omslagspapperet.
Och så äntligen; VINSTEN! En helt underbart härlig kylskåpsmagnet,
som alla som känner Perla omedelbart kommer att förstå pöängen i. ;-)
Slutligen liten Perla, som inte förstår varför vi inte bara kan gå och lägga oss...
önskar Pela, Carin och resten av Olson/Lindströmarna!
2010-12-10: Fredagskväll med slapp i soffan
Veckan som har varit har varit intensiv men rolig. Unghundskursen i tisdags gick kanon, och det känns verkligen att vi kommer framåt hela tiden (med periodvisa bakslag naturligtvis!). Det här med kurs är helt klart både min och Perlas grej - jag tror attt hon vet när det är dags, för aldrig är hon väl så uppspelt som precis innan vi ska ge oss iväg till de andra unghundarna... Hur hon gör för att veta detta har jag dock ingen aning om, men antagligen beter jag mig väl omedvetet på ett visst sätt och så kodar hon helt enkelt av mig, eller nå´t i den stilen. Vet gör hon i alla fall, det är det ingen tvekan om!
Slutligen ska jag passa på att rekommendera en enligt mig en helt fantastiskt teateruppsättning, nämligen Inferno av Peter Weiss. I går kväll var jag, min vän och kollega Cissi, och vår gemensamma klassföreståndarklass och såg den på Dramatens scen Elverket. Den bestod av helt fantastiskt skådespeleri, scenografi och kreativitet, vilket dessutom var kryddat med en stor portion eftertanke, självkritik och humor. Dock är den pjäsen inget att rekommendera för den som har problem med exempelvis hjärtat, då den dessutom stundtals (läs ganska så ofta!) var rejält skrämmande. Men för den som uppskattar att bli lite omskakad och som vill se något riktigt annorlunda, klokt och nyskapande kan jag mycket, mycket varmt rekommendera denna uppsättning, som faktiskt är en av de allra bästa jag någonsin sett.
En riktigt bra och annorlunda teateruppsättning!!!
Nu när jag är nästan färdig med kvällens blogginlägg så har det avgjorts:
Årets vinnare i Idol blev (inte helt oväntat) Jay Smith!
Och tillslut fick jag också lite sällskap här i soffan:
Perla kunde uppenbarligen inte hålla sig ifrån finalen i Idol,
och kom upp från sovrummet lagom tills Jays seger var klar!
(Men så värst spännande verkar hon inte ha tyckt att det var,
för hon somande om direkt hon lade sig i soffan...) ;-)
Och just det, INTE att förglömma: Perla och jag har vunnit ett än så länge okänt pris från Scillas matte Nina (helt oförtjänt, egentligen var det Perlas och Scillas gammelmatte
Marie som vann, men generös som hon är så överlät hon priset till oss!).
Vi tackar och bugar och lovar att presentera det
okända priset så snart det dyker upp i brevlådan!
2010-12-05: Batterierna är återladdade
Har inte särskilt mycket att berätta idag. Helgen har varit lugn och skön, och vi har inte gjort mycket annat än att stanna hemmavid. Veckan som kommer blir dock allt annat än lugn: Jag ska på skolkonferens från 07.15 imorgon bitti, och kommer hem först vid 18-snåret. På tisdag är det som vanligt unghundskurs (och denna gång ska jag ha rejäla termobrallor på mig, för hu så jag fryste förra gången!), på torsdag är det Dramaten som gäller för mig, min vän och kollega Cissi och vår gemensamma klassföreståndarklass (beräknad hemkomst cirka 23.00) och på fredag är det slutligen dags att besöka Astrid Lindgrens barnsjukhus, då Sander ska på kontroll gällande diabetesen. Och så ska man ju så klart hinna jobba och umgås med familjen också! Låter det intensivt? Jag tycker i alla fall det, så därför känns denna helg som väl investerad "ladda-batterierna-tid"! :-)
Naturen vintervilar...
... Perla vilar i sängen...
...Viola vilar nog inte särsakilt bekvämt...
...och jag vilar DEFINITIVT när jag tar mig tid att fotografera fåglar!
Vila en stund - det behövs ibland!
2010-12-01: En råtta i sovrummet
Innan vi efter lång längtan äntligen blev med Whippet kunde det hända att jag fick höra kommentarer i stil med "Varför vill ni ha just en Whippet? De ser ju ut som stora råttor!" För dessa uttalanden har jag absolut NADA förståelse, och samtliga personer som har haft äran att lära känna Perla har också svalt sina uttalanden med både hull och hår, och helt fallit för rasens såväl fysiska som mentala skönhet. Men nu börjar jag undra om det kanske ändå ligger något i den där rådistanken?
Alltså, missförstå mig rätt: Jag tycker ABSOLUT inte att Whippar ser ut som förväxta råttor, utan det är snarare deras beteende som jag är ute och fiskar efter. Så här var det: För en stund sedan frågade jag Perla om hon inte tyckte att vi skulle gå och lägga oss (och jaa, det gör jag varje kväll, och varje kväll svarar hon med att först lägga huvudet på sned och sedan gå ner för trappen till vårt sovrum, där hon sedan lägger sig i sängen och väntar tills jag är klar med tandborstning och allehanda bestyr - sedan tar vi gemensmt vår kvällsrunda i barnens rum och kollar att allt är som det ska). Så långt allt väl, Perla gick som vanligt ner till sovrummet för att invänta mig - trodde jag, ja. Tills jag hörde upprepande knapringar från sovrummet...
Jag kan säga att jag hann fundera både en och två gånger på vägen nerför trappen, men synen som mötte mig var jag ändå knappast förberedd på: Det visade sig att Perla just ikväll hade förnattat barnen istället för att invänta mig, och på vägen till Sanders säng hade hon, uppenbarligen till sin stora lycka, hittat en av alla de sagohistorier som Sander skriver på och ritar bilder till. Denna hade hon greppat och tagit med sig till sängen och, mycket skickligt och till synes ganska systematiskt, spintat upp i hundratals (utan överdrift!) små, små bitar, som hon hade spridit ut över precis HELA sängen, så väl under som ovanpå täckena. Ni må tro att hon såg stolt ut när jag kom ner till henne!
Så nu tror jag att jag vet vad rådisryktet kommer från när det gäller Whippar - det bara måste vara deras inre gnagare som man syftar på... ;-)
Perla sitter och funderar ut gnagarplaner
(även om jag inte visste det när kortet togs).
