springpearl

Jag lever, trots att det kanske inte har märkts på ett tag. Fick en kommentar av Nina, Perlas systrs matte, om att hon saknade mina inlägg, och det gjorde mig så glad att jag tänkte att jag skulle ta mig i kragen och skriva lite i alla fall. Jag har gått och går fortfarande igenom en riktigt tuff tid just nu, som många av er som brukar läsa det jag skriver vet. Jag är nyseparerad, och det är tufft, tufft, TUFFT. Livet är plötsligt helt annorlunda... Ändå är jag trots det förhoppningsfull om att detta i slutändan ändå kommer att leda till något bättre.

Med barn och hundar är i alla fall allt bra. Sander och Viola har idag sin sista sommarlovsdag, och båda ser nog ganska mycket fram emot att börja i skolan respektive på fritids. Och med flickorna är det alldeles utmärkt; Perla har nu löpt för första gången för ungefär en månad sedan, och Luna och jag har precis gått färdigt vår valpkurs. Det har gått så himla bra, och vi har fått otroligt mycket beröm för vår fina kontakt. Det känns väldigt roligt, för jag känner verkligen själv att kommunikationen med båda flickorna faktiskt fungerar fantastiskt fint.

Inte blir detta inlägg så långt, fastän det kanske borde vara det, med tanke på den tid som förflutit sedan jag skrev sist. Men så blir det inte, detta inlägg får fungera som en sammanfattning av en ganska tuff period, och förhoppningsvis som en start på en bättre...