2010-11-07: Novembermörker


Ja, så är det den här tiden på året igen då, när dagens ljusa timmar blir färre och färre, när marken börjar bli vit av frost och när dagarna går så fort, så fort att det känns nästan omöjligt att hinna med mentalt emellanåt. Jag tycker om hösten, det är mysigt att få kura och att liksom trots allt känna sg lugn av allt detta mörker - att komma ner i varv, trots tusen måsten i stort sett varje dag. Jag är sällan en så harmonisk person som jag är på hösten, och samtliga av mina stora kärleksaffärer (läs tre), varav den sista nu pågått i snart elva år, också har inletts just denna årstid. Det är som att naturens lugn också sprider sig till många av oss människor.

Dock ska det inte förnekas att det ofta är oerhört mycket som ska göras runt denna tid: På jobbet är det utvecklingssamtal med eleverna, IG-varningar som nu ska skickas ut, planering inför gymnasium 2011, träff med bedömargruppen gällande nationella proven i svenska (som jag är jätttestolt över att ha blivit utvald att få vara med i - men det är ganska mycket jobb!) och privat går schemat inte heller av för hackor, mycket på grund av mitt och Sanders ganska späckade schema vad det gäller läkar- och tandläkartider. Och snart är det  dessutom jul med  allt vad det innebär med alla julbord och julavslutningar. Jag hade tidigare i år en plan om att jag skulle börja julpynta väldigt tidigt, typ i November, för att liksom hinna fatta att det är jul innan julen är över - nu är jag rätt tveksam över att jag ska hinna med det heller...

Pust säger jag bara! Bäst att förtränga läget ett tag till, och istället gå tillbaka till den där fridfulla höststämningen jag befann mig i alldeles nyss... ;-)


Kom när jag såg den vackra rosa skymnigen (som inte

alls kommer till sin rätt på bilden) att tänka på dessa rader

ur Dan Anderssons Omkring tiggarna från Luossa:

 

 

"Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!

(Ur Svarta ballader, 1917)

 

 

Med dessa ord vill jag gärna avsluta dagens inlägg och önska en god natt!

 

 

 

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0