2012-04-29: ...och så kom lusten tillbaks.


Ett år har gått sedan jag skrev om körsbärs- och äppelblom som var så vackra att det gjorde ont, eftersom det var en så oerhörd kontrast till hur jag då kände mig inombords. Nu, ett år senare, längtar jag tills jag får se träden slå ut i blom, och få uppleva en sommar av glädje. Ja, jag ser verkligen med tillförsikt på framtiden just nu; mer än jag gjort på många år. Och nu, när vardagen åter har börjat kännas stabil (även om det sannerligen händer en hel del, men nästan enbart av godo!) så har lusten att skriva kommit tillbaks.

Om jag har så många läsare efter detta år av tystnad återstår dock att se, men förhoppningsvis kanske de/ni/du kommer tillbaka allt eftersom? Jag hoppas i alla fall det, för att veta att man har människor som är intresserade av att veta om dagsformen är OK (eller inte) känns verkligen väldigt positivt och underbart för mig!

Så vad har hänt under detta år då? Jo, en hel del, och något av det största är så klart att jag har genomgått en separation - men något som är minst lika stort är att jag har träffat någon alldeles fantastisk. Någon som jag hoppas och tror att jag kommer att dela min framtid med. Tillsammans med Sander, Viola, Perla, Luna och hans barn så klart!





Viola är nu fem och ett halvt år!




Sander är så stor att han kan göra fruktsallad
till hela familjen; hela nio och ett halvt år!




Vackra Perla mår utmärkt...




...liksom lika vackra "lillasyster" Luna.




Och det gör alltså även jag...!





RSS 2.0