2010-10-16: Trist dag...


Idag har varit så tråkig, så tråkig, enligt Perla. Jag har precis opererat min hand, och kan just nu inte vara så aktiv. Jimmy är kanonförkyld, precis som Viola, så de kan inte heller vara så aktiva. Sander är däremot pigg och glad (och aktiv!), men han är hos mormor och morfar, så inte heller honom kan Perla leka med. Jaa, ni hör ju hur det låter för en liten Perla - TRIST. (Och inte så aktivt... ;-))

Näe, skämt å sido, igår och idag har nog varit ganska så långtråkiga för samtliga familjemedlemmar, men Perla har gjort det bästa av situationen, det vill säga använt tiden till att ligga tätt, tätt intill mig i sängen och bara mysa. Det är inte fy skam när man känner sig lite eländig, att ha en trofast och kärleksfull vän som inte viker från ens sida! Kan säga att det definitivt har gjort dagen mycket trevligare!

Jag försökte mig senare, för en liten stund sedan, på att ta några uppställningsliknande bilder, för jag tycker att det är roligt att försöka föreviga resan från valp till vuxen. (Man har ju liksom börjat inse att valptiden går alldeles, alldeles för fort!) Kan väl knappast säga att bilderna är i klass med de jag till exempel ser på Perlas gammelmattes, Marie Sandbergs, blogg, men skam den som ger sig! Lite, lite bättre tycker jag trots allt att de blir för varje gång, och övning ska ju trots allt ge färdighet, som det så vackert heter! :-) Kolla gärna hur fokuserad Perla är på husse på samtliga foton - det är Perla i ett nötskal: 100% närvarande i det hon gör och 100% fokuserad på att göra oss glada och stolta. Det lyckas hon alldeles förträffligt med, och det tror jag också att hon vet och känner.






Perla - världens bästa vän.
(Och nedan följer åter ett bidrag från den trettiotreåriga tonåringen...)


    








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0