2011-04-07: Tack käraste Corall...


... för alla de fina minnena, de mysiga ridturerna, en stor del av vem jag är, och framförallt för all kärlek. Jag har inte skrivit om dig här på bloggen, trots att du sedan tjugo års tid har varit en så viktig del av mig själv. Jag tror att det beror på min stora sorg över att jag inte fick mitt och familjens drömliv på hästgård att gå ihop, och att jag med ditt bästa för ögonen efter sexton års i stort sett daglig samvaro lämnade dig kvar på den gård vi bestämde oss för att flytta ifrån. Du var då 26 år gammal, och det kändes som att det skulle vara hemskt för dig att behöva flytta till något inackorderingstall vid den åldern, så jag gjorde det jag trodde och fortfarande tror var bäst för dig: jag sålde gården till våra goda vänner med förbehållet att du skulle få bo kvar på gården under hela din livstid, mot att jag betalade alla din omkostnader.

Och åren har gått, fyra år har vi nu varit skillda från varandra, och besöken har inte blivit så täta som jag hade föresatt mig. Dels berodde det på avstånd (vår före detta gård ligger elva mil ifrån vår nuvarande bostadsort), dels berodde det på ångest från min sida, att se dig och gården, det liv jag mer eller mindrre blev tvungen att ge upp smärtade ordentligt. Vid de besök som ändå blev av kunde jag se att du hade det bra, så bra som jag hade önskat och trott att du skulle få.

För ungefär ett år sedan, strax innan du skulle fylla dina värdiga 29 år, började ålderskrämporna göra sig gällande: Du hade ibland svårt att resa dig från liggande och behövde hjälp för att komma upp, ben svullnade och din tänder började också nötas ner. Och så i eftermiddags gick det inte längre: du hade lagt dig i ner i hagen, och kom trots all hjälp människorna omkring dig kunde uppbåda inte upp. Jag fick ett telefonsamtal där jag fick höra att det inte skulle gå att hjälp dig denna gång. Och du fick somna in.

Tack finaste Corall för allt vad du har gett mig under livet - en mer godhjärtad häst kan inte ha funnits på denna jord.

 

 

Den sista bild jag tog på dig - om en månad och en dag skulle du ha fyllt 30 år.

 

 

 

 


Kommentarer
Postat av: Cissi

Skickar varma tankar och kramar <3

2011-04-07 @ 23:00:41
Postat av: Marie S

Vilken vacker men tårfylld berättelse om finaste hästen Corall.....

Vad oerhört fint av dig att låta henne bo kvar där hon kände sig hemma och du kan trösta dig med att det i dagens samhälle är långt ifrån många hästar förunnnat att få leva i nästan 30 år...

Nu galopperar hon på dom gröna ängarna och gnäggar som tack till sin "gammelmatte" Carin.

Kramar Marie och Whippetligan

2011-04-08 @ 19:22:44
URL: http://mibisans.se
Postat av: Vilket fint avsked. Det berörde väldigt. Hon kunde inte fått ett bättre liv.

2011-04-09 @ 23:20:34
Postat av: Nadja Berg

Vilket fint avsked på ett underbart liv som hon hade. Din minnesblogg berörde.

2011-04-09 @ 23:24:29
Postat av: Erika

Stora varma styrkekramar till dig Carin!

Jag gråter en stund och tänker på kloka fina känsliga Corall. <3

Bandet mellan er två syntes lång väg.



Jag har tänkt mycket på hästarna och hur ni löst det. Jag förstår hur svårt det måste varit att lämna henne på gården, men att du ändå såg att det var rätt beslut. STARKT av dig.



Kramar till alla er från alla oss.

/ E.

2011-04-10 @ 21:54:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0