2012-04-29: ...och så kom lusten tillbaks.
Ett år har gått sedan jag skrev om körsbärs- och äppelblom som var så vackra att det gjorde ont, eftersom det var en så oerhörd kontrast till hur jag då kände mig inombords. Nu, ett år senare, längtar jag tills jag får se träden slå ut i blom, och få uppleva en sommar av glädje. Ja, jag ser verkligen med tillförsikt på framtiden just nu; mer än jag gjort på många år. Och nu, när vardagen åter har börjat kännas stabil (även om det sannerligen händer en hel del, men nästan enbart av godo!) så har lusten att skriva kommit tillbaks.
Om jag har så många läsare efter detta år av tystnad återstår dock att se, men förhoppningsvis kanske de/ni/du kommer tillbaka allt eftersom? Jag hoppas i alla fall det, för att veta att man har människor som är intresserade av att veta om dagsformen är OK (eller inte) känns verkligen väldigt positivt och underbart för mig!
Så vad har hänt under detta år då? Jo, en hel del, och något av det största är så klart att jag har genomgått en separation - men något som är minst lika stort är att jag har träffat någon alldeles fantastisk. Någon som jag hoppas och tror att jag kommer att dela min framtid med. Tillsammans med Sander, Viola, Perla, Luna och hans barn så klart!
Viola är nu fem och ett halvt år!
Sander är så stor att han kan göra fruktsallad
till hela familjen; hela nio och ett halvt år!
Vackra Perla mår utmärkt...
...liksom lika vackra "lillasyster" Luna.
Och det gör alltså även jag...!
Om jag har så många läsare efter detta år av tystnad återstår dock att se, men förhoppningsvis kanske de/ni/du kommer tillbaka allt eftersom? Jag hoppas i alla fall det, för att veta att man har människor som är intresserade av att veta om dagsformen är OK (eller inte) känns verkligen väldigt positivt och underbart för mig!
Så vad har hänt under detta år då? Jo, en hel del, och något av det största är så klart att jag har genomgått en separation - men något som är minst lika stort är att jag har träffat någon alldeles fantastisk. Någon som jag hoppas och tror att jag kommer att dela min framtid med. Tillsammans med Sander, Viola, Perla, Luna och hans barn så klart!
Viola är nu fem och ett halvt år!
Sander är så stor att han kan göra fruktsallad
till hela familjen; hela nio och ett halvt år!
Vackra Perla mår utmärkt...
...liksom lika vackra "lillasyster" Luna.
Och det gör alltså även jag...!
♥
2011-09-05: Roller coaster
Jaa, så kan man nog sammanfatta livet just nu: upp och ner, ner och upp... Blogginläggen kommer sällan, eftersom jag tyvärr inte riktigt orkar just nu. Vissa dagar är dock riktigt bra, och det är jag glad för - men så finns det dock (så klart, än så länge, och säkert ett bra tag framåt!) de där andra, när det är svårt, svårt, svårt. Men konstigt vore det väl annars.
Har i alla fall kommit igång och jobbat för ett bra tag sedan, och har haft turen att få ett jättebra schema i år. Känns riktigt, riktigt skönt och precis som vad jag behövde. Har för första gången sedan jag började på min skola fått en (nästan) ren tjejklass, vilket känns otroligt kul som omväxling. Annars har jag ju nästan bara killar (fast i år har vi rekordmånga tjejer på elprogrammet - sex stycken! Antalet killar är ungefär hundra...). Förra året hade jag ju min fantastiska måleriklass, och där fanns det faktiskt en del tjejer, men de har ju tyvärr slutat nu. Jätteroligt för dem naturligtvis, men vissa klasser fäster man sig helt enkelt extra mycket vid och saknar därmed också extra mycket...
Här hemma går i alla fall livet vidare, även om många saker inte riktigt hunnit satt sig än. Flickorna och barnen mår i alla fall bra, och det är ju så klart huvudsaken!
Två blå skönheter i blå och sköna lakan.
Kan ni se vem som är vem...?
Puss på dig, kompis!
Viola, Madde och Sander i Maddes alldeles nybyggda lägenhet!
Hon kommer troligen att bli Norrtäljebo snart, bara hon hittar ett
jobb här - någon som vet var de behöver undersköterskor?
Och visst är det helt ljuvligt ljusinsläpp i lägenheten...?
Har i alla fall kommit igång och jobbat för ett bra tag sedan, och har haft turen att få ett jättebra schema i år. Känns riktigt, riktigt skönt och precis som vad jag behövde. Har för första gången sedan jag började på min skola fått en (nästan) ren tjejklass, vilket känns otroligt kul som omväxling. Annars har jag ju nästan bara killar (fast i år har vi rekordmånga tjejer på elprogrammet - sex stycken! Antalet killar är ungefär hundra...). Förra året hade jag ju min fantastiska måleriklass, och där fanns det faktiskt en del tjejer, men de har ju tyvärr slutat nu. Jätteroligt för dem naturligtvis, men vissa klasser fäster man sig helt enkelt extra mycket vid och saknar därmed också extra mycket...
Här hemma går i alla fall livet vidare, även om många saker inte riktigt hunnit satt sig än. Flickorna och barnen mår i alla fall bra, och det är ju så klart huvudsaken!
Två blå skönheter i blå och sköna lakan.
Kan ni se vem som är vem...?
Puss på dig, kompis!
Viola, Madde och Sander i Maddes alldeles nybyggda lägenhet!
Hon kommer troligen att bli Norrtäljebo snart, bara hon hittar ett
jobb här - någon som vet var de behöver undersköterskor?
Och visst är det helt ljuvligt ljusinsläpp i lägenheten...?
♥
2011-08-15: Long time no see
Jag lever, trots att det kanske inte har märkts på ett tag. Fick en kommentar av Nina, Perlas systrs matte, om att hon saknade mina inlägg, och det gjorde mig så glad att jag tänkte att jag skulle ta mig i kragen och skriva lite i alla fall. Jag har gått och går fortfarande igenom en riktigt tuff tid just nu, som många av er som brukar läsa det jag skriver vet. Jag är nyseparerad, och det är tufft, tufft, TUFFT. Livet är plötsligt helt annorlunda... Ändå är jag trots det förhoppningsfull om att detta i slutändan ändå kommer att leda till något bättre.
Med barn och hundar är i alla fall allt bra. Sander och Viola har idag sin sista sommarlovsdag, och båda ser nog ganska mycket fram emot att börja i skolan respektive på fritids. Och med flickorna är det alldeles utmärkt; Perla har nu löpt för första gången för ungefär en månad sedan, och Luna och jag har precis gått färdigt vår valpkurs. Det har gått så himla bra, och vi har fått otroligt mycket beröm för vår fina kontakt. Det känns väldigt roligt, för jag känner verkligen själv att kommunikationen med båda flickorna faktiskt fungerar fantastiskt fint.
Inte blir detta inlägg så långt, fastän det kanske borde vara det, med tanke på den tid som förflutit sedan jag skrev sist. Men så blir det inte, detta inlägg får fungera som en sammanfattning av en ganska tuff period, och förhoppningsvis som en start på en bättre...
Med barn och hundar är i alla fall allt bra. Sander och Viola har idag sin sista sommarlovsdag, och båda ser nog ganska mycket fram emot att börja i skolan respektive på fritids. Och med flickorna är det alldeles utmärkt; Perla har nu löpt för första gången för ungefär en månad sedan, och Luna och jag har precis gått färdigt vår valpkurs. Det har gått så himla bra, och vi har fått otroligt mycket beröm för vår fina kontakt. Det känns väldigt roligt, för jag känner verkligen själv att kommunikationen med båda flickorna faktiskt fungerar fantastiskt fint.
Inte blir detta inlägg så långt, fastän det kanske borde vara det, med tanke på den tid som förflutit sedan jag skrev sist. Men så blir det inte, detta inlägg får fungera som en sammanfattning av en ganska tuff period, och förhoppningsvis som en start på en bättre...
Tre alldeles underbara flickor...
♥
2011-07-13: Kryssning, skärgård och magsjuka
I fredags åkte jag och en av mina allra bästa vänner (Madeleine, eller Tant Madeleine som hon är för barnen) på kortkryssning till Åland, för att njuta av båtens fina buffé. Och njöt det gjorde vi då, men surt kom det efter: vi blev båda två magsjuka två och ett halvt dygn senare...
Nu är vi i alla fall påbättringsvägen (så skönt!), och jag passsar på att blogga lite medan jag ligger i sängen och vilar upp mig. Så mycket text blir det dock inte idag, utan mest foton från de två och ett halvt dygnen mellan buffén och magsjukan, vilka tillbringades på morfar och mormors land med barnen.
Nu är vi i alla fall påbättringsvägen (så skönt!), och jag passsar på att blogga lite medan jag ligger i sängen och vilar upp mig. Så mycket text blir det dock inte idag, utan mest foton från de två och ett halvt dygnen mellan buffén och magsjukan, vilka tillbringades på morfar och mormors land med barnen.
Flickorna badar, liksom foppa-toffeln!
Och badandet fortsatte...
... och fortsatte...
...och fortsatte!
(För alla utom mig, som tyvärr är en riktig badkruka!)
Perla har lärt sig att hoppa i och ur båten själv,
vilket hon prövade om och om igen. Jag tror hon var riktigt stolt!
En tjusig Perla
x 2
och en busig Luna!
Vi kör väl en repris!?
En tjusig Madde
och en busig Carin!
Och sist, men inte minst, utan snarare jättestort:
Violas konstverk som hon i hemlighet och tysthet jobbade
länge, länge med i förrgår kväll!
Mamma (jag alltså) anar konstnärstalanger i familjen...
♥
2011-07-05: Jag trivs bäst i öppna landskaaap...
I lördags var jag och barnen på morfar och mormors land. Jättemysigt tycker barnen, och hundarna också vill jag lova! Mormor och morfar bor nämligen på en liten ö helt fri från bilar och vägar, så det är bara för hundar och barn att springa fritt dit benen bär dem - kan det bli bättre!? Även vi vuxna uppskattar självklart detta lugn (om än av lite andra skäl än att att kunna springa fort som bara attan); det är ju nämligen väldigt lätt att komma ner i varv och koppla av när man får lite avstånd den vanliga civilisationen.
En nackdel finns det dock med ön, ett otyg som de flesta människor tycker riktigt, riktigt illa om, nämligen fästingar. Stockholms skärgård är ju tyvärr full av dessa små smittospridande parasiter, och i år verkar det tyvärr vara ett riktigt fästingår. Perla hade efter ett knappt dygn två fästingar, vilket jag i normala fall skulle ha betraktat som ganska många - men det var innan jag hade kollat igenom Luna... Hon hade inte mindre än åtta stycken!!! Jag vet ju att det är så att fästingar tycker mer om vissa människors doft än andras, och uppenbarligen verkar det vara likadant med deras inställning till olika hundar - och tyvärr verkar Luna enligt fästingarna vara fantastiskt väldoftande. Inte är det väl ofta man kan säga att man önskar att hunden hade doftat mer äckligt...? ;-)
Sander och flickorna leker tillsammans på gräsmattan.
Luna vilar framför Klätterhortensian...
... precis som Perla.
Men mest gillar flickorna att leka.
Så det gör de ofta!
På upptäcksfärd framför sjöboden.
... nära haaavet vill jag bo!
(Fast gärna utan dessa otäckingar som grannar då...)
En nackdel finns det dock med ön, ett otyg som de flesta människor tycker riktigt, riktigt illa om, nämligen fästingar. Stockholms skärgård är ju tyvärr full av dessa små smittospridande parasiter, och i år verkar det tyvärr vara ett riktigt fästingår. Perla hade efter ett knappt dygn två fästingar, vilket jag i normala fall skulle ha betraktat som ganska många - men det var innan jag hade kollat igenom Luna... Hon hade inte mindre än åtta stycken!!! Jag vet ju att det är så att fästingar tycker mer om vissa människors doft än andras, och uppenbarligen verkar det vara likadant med deras inställning till olika hundar - och tyvärr verkar Luna enligt fästingarna vara fantastiskt väldoftande. Inte är det väl ofta man kan säga att man önskar att hunden hade doftat mer äckligt...? ;-)
Sander och flickorna leker tillsammans på gräsmattan.
Luna vilar framför Klätterhortensian...
... precis som Perla.
Men mest gillar flickorna att leka.
Så det gör de ofta!
På upptäcksfärd framför sjöboden.
... nära haaavet vill jag bo!
(Fast gärna utan dessa otäckingar som grannar då...)
♥
2011-06-30: Helt sjukt!!!
Igår kväll var jag och min syster ute på en kvällspromenad, och då vi kom tillbaks till Kvisthamra (där vi båda bor) fick vi bevittna en helt sjuk sak, en sådan som man har hört skrönor om, men inte tror händer på riktigt:
I ett kvarter vi båda känner till väl, där våra barn ofta brukar vara på besök i ett av husen och dessutom leka på lekplatsen, kommer en lös Schäfer springande emot oss - tror vi. Så visar sig faktiskt inte vara fallet, utan Schäfern genar helt enkelt över lekplatsen, för att hinna med den bil som hans husse kör - HUSSE ÄR UTE OCH RASTAR HUNDEN MED BILEN!!! Jag har hört talas om sådana här historier, men inte trott att de kan vara på riktigt, men nu vet jag till min förfäran "bättre".
Huset där husse och Schäfern bor har varit till salu, och de båda är nu nyinflyttade - vilket sätt att inviga sin bekantskap med grannarna! Snacka om att utsätta så väl sin hund som allmännheten för fara! Hur långt den stackars hunden fått springa efter bilen vet jag inte, men egentligen är det oväsentligt, för det är ett HELT oacceptabelt och oförlåtligt beteende oavsett detta i mina ögon. Stackars hund, och stackars småbarn som leker på lekplatsen, stackars dem som bor på gatan, stackars medtrafikanter, och stackars... Ja, listan kan göras hur lång som helst! Men någon som det INTE är synd om är, ursäkta uttrycket, men jag tycker att det är befogat i detta fall, är hundens Idiot-husse! Idag blir det i alla fall ett samtal till polisen från min sida, sedan så hoppas jag att de gör en påhälsning hos husse och berättar att detta beteende är att betrakta som grov oaktsamhet på många olika sätt.
Vi har det annars i alla fall gott här hemma i sommarvärmen, vilket bilderna nog bevisar! :-)
I ett kvarter vi båda känner till väl, där våra barn ofta brukar vara på besök i ett av husen och dessutom leka på lekplatsen, kommer en lös Schäfer springande emot oss - tror vi. Så visar sig faktiskt inte vara fallet, utan Schäfern genar helt enkelt över lekplatsen, för att hinna med den bil som hans husse kör - HUSSE ÄR UTE OCH RASTAR HUNDEN MED BILEN!!! Jag har hört talas om sådana här historier, men inte trott att de kan vara på riktigt, men nu vet jag till min förfäran "bättre".
Huset där husse och Schäfern bor har varit till salu, och de båda är nu nyinflyttade - vilket sätt att inviga sin bekantskap med grannarna! Snacka om att utsätta så väl sin hund som allmännheten för fara! Hur långt den stackars hunden fått springa efter bilen vet jag inte, men egentligen är det oväsentligt, för det är ett HELT oacceptabelt och oförlåtligt beteende oavsett detta i mina ögon. Stackars hund, och stackars småbarn som leker på lekplatsen, stackars dem som bor på gatan, stackars medtrafikanter, och stackars... Ja, listan kan göras hur lång som helst! Men någon som det INTE är synd om är, ursäkta uttrycket, men jag tycker att det är befogat i detta fall, är hundens Idiot-husse! Idag blir det i alla fall ett samtal till polisen från min sida, sedan så hoppas jag att de gör en påhälsning hos husse och berättar att detta beteende är att betrakta som grov oaktsamhet på många olika sätt.
Vi har det annars i alla fall gott här hemma i sommarvärmen, vilket bilderna nog bevisar! :-)
Glada miner i poolen...
... blandas med vattenkonster!
Flickorna roar sig på annat sätt:
- Hmm, undrar hur ett och halvt-årig whippettik smakar...?
- Så där, faktiskt... Tror jag tar mig en teckning att knapra på istället!
- Hörru du, din lilla skitunge, man äter faktiskt inte på vem som helst!
- Du glömmer väl inte vem som fortfarande är Queen of the house???
♥ ♥ ♥
Avslutningsvis:
Ett STORT kryss över detta!
♥
2011-06-21: Ett gott samvete är bästa huvudkudden...
... och uppenbarligen också en god grund för lugn i huset. Barnen och jag har med lite hjälp från flickorna ;-) gått igenom alla barnens kläder för att se vad som är lagom, vad som är ärvt och har blivit lagom, och vad som är för litet och ska a.) skänkas bort eller b.) slängas om det är för slitet eller trasigt. Lååång tid tog det (eftersom jag har undvikit uppgigten en längre tid, hrmm), och trötta var vi, men OJ så nöjda nu, när allt är klart! Nedan följer bilder på den frid som nu råder...
Viola i ärvd tomtedräkt, Sander i fortfarande lagoma shorts - HELSAMS!
Helsamsiga och lite småmalliga (ser det ut som i alla fall!) hundflickor.
Joo, visst är flickorna lika som (blå-)bär! Nämnde jag att de är väldigt sams?
♥
2011-06-10: Till mina allra finaste studenters ära...
I fyra års tid har jag väntat, och så idag hände det äntligen. När vi flyttade in i vårt hus (för fyra år sedan då alltså) fanns det ett stort, stort, STORT buskage av taggbuskar och sly framför vårt hus, som faktiskt var så högt att man inte kunde se ut från balkongen. Dessa röjde jag själv bort för hand, och längst, längst in bland alla taggbuskar fann jag - några enstaka pionblad. Jag gissar att dessa en gång i tiden ståtade i full prakt framför huset, och nu kämpade de för att överhuvudtaget hålla sig vid liv. Jag var mycket tveksam om bladen skulle ha någon chans att överhuvudtaget överleva en flytt, men jag ville ändå ge denna ihärdiga planta en chans.
Första sommaren såg det väldigt tveksamt ut om pionen skulle överleva sin nya placering, men redan andra sommaren hade den återhämtat sig betydligt. Men blommorna, de fick jag vänta på en avsevärt längre tid - närmare bestämt till dags dato. Men jag kan lova att jag pnte blev besviken! Det visade sig att pionen var den allra ljuvligaste skönhet, en ädel och makalöst väldoftande näckrospion. Och jag är alldeles, alldeles övertygad om att pionen, den har väntat på att slå ut på just denna dag, då mina allra, allra finaste studenter (jaa, ni vet nog vilka ni är, kära målare, och även några speciella elkillar!) har tagit sin examen. Och här min kära klass, får ni också det tal som ni efterlyste i onsdag, om nu än i skriftlig form: Den allra, allra vackraste blomman väntade i fyra år för att hedra er på er speciella dag. Det vill jag också göra. ♥
Till mina allra finaste studenters ära...
... slog den allra vackraste pionen äntligen ut.
Här sitter en annan vacker liten blomma framför den första blomman!
Och ännu en sitter framför rabatten!
Och så klart de allra, allra finaste blommorna av dem alla...
Inte att förglömma: Det är inte bara studenterna som har haft
avslutning; igår njöt jag och Viola av Sanders avslutning i kyrkan.
På plats i kyrkbänken!
Avslutningsklädd...
... för att fira tillsammans med Sander och barnens gudmor Madeleine.
Visst är det en vacker bild när hon står och lagar mat i kvällssolen?
Underbart gott blev det dessutom, pasta med färska musslor!
Några sista ord till mina kära studenter:
Tack för att jag har fått lära känna er,
och fått ta del av all den glädje och värme ni alltid delat med er av.
Jag kommer att sakna er väldigt, väldigt mycket.
Första sommaren såg det väldigt tveksamt ut om pionen skulle överleva sin nya placering, men redan andra sommaren hade den återhämtat sig betydligt. Men blommorna, de fick jag vänta på en avsevärt längre tid - närmare bestämt till dags dato. Men jag kan lova att jag pnte blev besviken! Det visade sig att pionen var den allra ljuvligaste skönhet, en ädel och makalöst väldoftande näckrospion. Och jag är alldeles, alldeles övertygad om att pionen, den har väntat på att slå ut på just denna dag, då mina allra, allra finaste studenter (jaa, ni vet nog vilka ni är, kära målare, och även några speciella elkillar!) har tagit sin examen. Och här min kära klass, får ni också det tal som ni efterlyste i onsdag, om nu än i skriftlig form: Den allra, allra vackraste blomman väntade i fyra år för att hedra er på er speciella dag. Det vill jag också göra. ♥
Till mina allra finaste studenters ära...
... slog den allra vackraste pionen äntligen ut.
Här sitter en annan vacker liten blomma framför den första blomman!
Och ännu en sitter framför rabatten!
Och så klart de allra, allra finaste blommorna av dem alla...
Inte att förglömma: Det är inte bara studenterna som har haft
avslutning; igår njöt jag och Viola av Sanders avslutning i kyrkan.
På plats i kyrkbänken!
Avslutningsklädd...
... för att fira tillsammans med Sander och barnens gudmor Madeleine.
Visst är det en vacker bild när hon står och lagar mat i kvällssolen?
Underbart gott blev det dessutom, pasta med färska musslor!
Några sista ord till mina kära studenter:
Tack för att jag har fått lära känna er,
och fått ta del av all den glädje och värme ni alltid delat med er av.
Jag kommer att sakna er väldigt, väldigt mycket.
♥
2011-06-03: När man får oväntat besök...
Fsssscht! Fsssscht! Fsssscht! lät det i förrgår kväll från obestämt håll. Vad sjuttton var det som lät, och var kom egentligen ljudet ifrån? Uppifrån? Nej, jag kunde verkligen inte förstå vad det var som orsakade det konstiga ljudet, och döm om min förvåning när jag gick ut på balkongen - och såg en luftballong sväva uppskattningsvis tio meter rakt ovanför mitt huvud! Hundarna stod redan på balkongen, men verkade inte direkt bry sig så himla mycket om fenomenet. Kanske hade de långt tidigare upptäckt farkosten, och redan insett att den inte innebar någon påverkan för dem. Jag blev hur som helst minst sagt förvånad (och ganska så uppspelt får jag lov att erkänna!) och det tog några minuter innan jag kom mig för att springa ner och hämta barnen (som hade hunnit somna när detta begav sig) och kameran, som jag som tur det var faktiskt hade koll på var den låg. De allra "närmaste" bilderna missades i och med min första chock/oj vad händer/facinations-/jag kan inte slita mig-reaktion, men kolla gärna in de bilder som togs sedan, då ballongen gick ner för landning cirka fyrtio meter från vår tomt...
Bildserien, som jag valt att kalla "Upp som en sol, ner som en pankaka"
(ha, ha, nej då, nu skojade jag allt!) visar hur korgen på ballongen nästan stryker längs
med segelbåtsmasterna snett till vänster nedanför vårt hus (det syns på något av fotona
hur kaptenen eldar för att få ballongen att stiga lite uppåt), och sedan sjunker allt mer
för att sedan gå ner för landning på fältet som ligger snett till höger nedanför vårt hus.
Luna och Perla var som sagt helt oberörda av ballongbesöket,
men väldigt glada på grund av övriga familjemedlemmars uppspelthet!
Bildserien, som jag valt att kalla "Upp som en sol, ner som en pankaka"
(ha, ha, nej då, nu skojade jag allt!) visar hur korgen på ballongen nästan stryker längs
med segelbåtsmasterna snett till vänster nedanför vårt hus (det syns på något av fotona
hur kaptenen eldar för att få ballongen att stiga lite uppåt), och sedan sjunker allt mer
för att sedan gå ner för landning på fältet som ligger snett till höger nedanför vårt hus.
Luna och Perla var som sagt helt oberörda av ballongbesöket,
men väldigt glada på grund av övriga familjemedlemmars uppspelthet!
♥
2011-05-25: Frisbeelycka
Igår var jag i Uppsala och träffade min diabetesläkare, och jag passade då också på att shoppa lite... En jättesnygg linneklänning bidde det till mig, ett rosa koppel till Luna (så att hon och Perla kan matcha varandra!), och så det som hundarna definitivt upskattade mest; nämligen en oxhudsfrisbee. Tjejerna har lekkampat om den så att det har stått härliga till, och jag kunde inte låta bli att passa på att fota lite under tiden...
Luna tuggar frisbee...
... och Perla också. Mums!
-Hallå; släpp den där hörru!
-Nä, nä, det är DU som ska släppa!
Luna Långben har ställt upp sig själv
på verandratrappen - visst är hon fin!?
♥
2011-05- 22: Sakta och i cirklar
Ett steg i taget, en fot framför den andra, som en så klok bloggläserska och whippetägarinna uttryckte det; så är mina dagar just nu. Men jag går i alla fall, jag har inte lagt mig platt och givit upp. (Om man ska se det positivt, och det brukar jag nog i vanliga fall vara rätt så duktig på, men nu har det varit svårt en period.)
Roligt var det i alla fall senast jag och Perla var på kurs, för OJ så bra det gick! Vi tränar nu på nya platser varje vecka, och denna gång var det träning på Stora torget mitt inne i centrala Norrtälje = det var en hel del störningar i form av människor och andra hundar. Vi tränade bland annat stanna (vilket inte gick så jättebra, men jag kände ändå att poletten började trilla ner hos så väl mig som Perla) och även sakta, som är vårt kommando för att gå nära intill; kopplad eller lös. Och si det, det var andra bullar det - JÄDRAR så bra det gick, och trots att ett litet barn (som är det bästa Perla vet) gick förbi på tjugo centimeters avstånd så hoppade eller slickade Perla inte, utan frågade istället mig om lov. Shit vad stolt jag var då, vill jag lova! Inte nog med att man har världens gladaste, snällaste och vänligaste hund, nu börjar hon dessutom beté sig som det anstår den galanta dam hon är...
Annars kan jag också berätta att våren är nästan smärtsamt vacker här i Norrtälje just nu. Kan nästan vara lite jobbigt att se för tillfället, men samtidigt försöker jag låta det påminna mig om att allt går i cirklar, allt börjar om. Och så ska det väl även bli med lyckan, hoppas jag. Även om livet just nu känns tungt så hoppas och tror jag på att lyckan så småningom ska komma tillbaks. (Måtte det bli snart!) ;-)
Roligt var det i alla fall senast jag och Perla var på kurs, för OJ så bra det gick! Vi tränar nu på nya platser varje vecka, och denna gång var det träning på Stora torget mitt inne i centrala Norrtälje = det var en hel del störningar i form av människor och andra hundar. Vi tränade bland annat stanna (vilket inte gick så jättebra, men jag kände ändå att poletten började trilla ner hos så väl mig som Perla) och även sakta, som är vårt kommando för att gå nära intill; kopplad eller lös. Och si det, det var andra bullar det - JÄDRAR så bra det gick, och trots att ett litet barn (som är det bästa Perla vet) gick förbi på tjugo centimeters avstånd så hoppade eller slickade Perla inte, utan frågade istället mig om lov. Shit vad stolt jag var då, vill jag lova! Inte nog med att man har världens gladaste, snällaste och vänligaste hund, nu börjar hon dessutom beté sig som det anstår den galanta dam hon är...
Annars kan jag också berätta att våren är nästan smärtsamt vacker här i Norrtälje just nu. Kan nästan vara lite jobbigt att se för tillfället, men samtidigt försöker jag låta det påminna mig om att allt går i cirklar, allt börjar om. Och så ska det väl även bli med lyckan, hoppas jag. Även om livet just nu känns tungt så hoppas och tror jag på att lyckan så småningom ska komma tillbaks. (Måtte det bli snart!) ;-)
Trädgården - på gränsen till smärtsamt vacker just nu...
Vattenskotten på äppelträdet fick pryda inomhus istället för i trädets krona.
Finns det några blommor som är vackrare än äppelblom?
Det skulle i så fall möjligen vara pioner i mitt tycke...
♥
2011-05-20: Äntligen orkar jag skriva igen...
Har haft (och har tyvärr fortfarande) en tuff period på det personliga planet, och därför har jag inte haft ork att skriva på ett tag. Så´nt är ju livet, ibland tistlar och ibland rosor, och det är väl också det som gör att man till fullo kan uppskatta de fina stunderna i livet - inget ljus utan mörker, så att säga. Och efter natten sägs ju också gryningen komma, och så får vi väl också hoppas att det blir även i detta fall.
När det gäller barn och hundar (som ju är det vanligast återkommande temat på denna blogg) så är dock allt alldeles utmärkt. Violas dansuppvisning var alldeles fantastisk, särskilt som de i hennes grupp tillslut bara var två små tjejer kvar (!) - gissa om dessa små, små fyraåringar var bedårande söta på den stora, stora scenen...? ;-)
Även hundarna mår utmärkt, och snart är det dags att börja på valpkurs med Luna - spännande! Hon är en riktigt framåt och orädd liten tjej, och det ska bli så roligt att få se hennes reaktion på alla de andra valparna... För Perla är det däremot snart dags för avslutning på den fortsättningskurs hon och jag går på, och sedan finns ingen mer kurs att gå på hos Jenny, som vår instruktör heter. Jenny sa faktiskt till och med att hon nog inte hade mer hon kunde lära oss, men det tror jag vad jag vill om! Däremot kan jag definitivt konstatera att vi absolut kan mer nu, och framförallt har fått en bättre kontakt, än om vi INTE hade gått alla dessa kurser - tack för det, Jenny! Men allra mest, tack Perla för att du är världens trevligaste hund...
När det gäller barn och hundar (som ju är det vanligast återkommande temat på denna blogg) så är dock allt alldeles utmärkt. Violas dansuppvisning var alldeles fantastisk, särskilt som de i hennes grupp tillslut bara var två små tjejer kvar (!) - gissa om dessa små, små fyraåringar var bedårande söta på den stora, stora scenen...? ;-)
Även hundarna mår utmärkt, och snart är det dags att börja på valpkurs med Luna - spännande! Hon är en riktigt framåt och orädd liten tjej, och det ska bli så roligt att få se hennes reaktion på alla de andra valparna... För Perla är det däremot snart dags för avslutning på den fortsättningskurs hon och jag går på, och sedan finns ingen mer kurs att gå på hos Jenny, som vår instruktör heter. Jenny sa faktiskt till och med att hon nog inte hade mer hon kunde lära oss, men det tror jag vad jag vill om! Däremot kan jag definitivt konstatera att vi absolut kan mer nu, och framförallt har fått en bättre kontakt, än om vi INTE hade gått alla dessa kurser - tack för det, Jenny! Men allra mest, tack Perla för att du är världens trevligaste hund...
Viola och Fia i sitt första dansnummer (med danslärarna i bakgrunden)...
... och här i det till synes mycket fartfyllda andra numret!
Så här många dansare var med i showen - över etthundra stycken!!!
Vi flickor mår som ni ser alldeles utmärkt...
... och som ni ser så bara ääälskar vi varandra. ♥
...och som jag hoppas att det stämmer.
♥
2011-05-04: Det är tuffa tider...
... för en del (läs MIG!).Nej då, man ska inte klaga, men jag är inne i en minst sagt intensiv, men ruskigt rolig, period just nu. Har blivit utsdd till en nyckelposition i vår kommun när det gäller den nya gymnasiereformen, och jag var igår specialinbjuden till en konferens som Skolverket höll i. Mellan nio och sexton höll nämnda konferens igång, vilket var jätteintressant, men ruskigt mentalt krävande...
Idag har en stor del av dagen gått åt till att sammanställa och rapportera in resulatet för nationella provet i svenska. Jag hann dock "bara" igenom en av mina tre klasser, men kan där till min stora glädje meddela det smått fantastiska resultatet att 94% av de elever som deltog blev minst godkända! Kära målarelever, Å SÅ STOLT jag är över er!
På fredag blir det konferens igen, denna gång med Bedömargruppen gällande de nationella proven i svenska (som jag har den stora äran att få sitta med i). Även dessa möten brukar vara ruskigt krävande, men å andra sidan samtidigt fruktansvärt givande. Låter det som det är mycket just nu? Jo då, lägg till stundande dansuppvisningar nästa vecka (Viola) och schackturneringar (Sander) samt försenad födelsedagsfest med tillhörande middag, så kanske ni annar vad jag menar med tuffa tider - fast samtidigt OJ så roliga!
Idag har en stor del av dagen gått åt till att sammanställa och rapportera in resulatet för nationella provet i svenska. Jag hann dock "bara" igenom en av mina tre klasser, men kan där till min stora glädje meddela det smått fantastiska resultatet att 94% av de elever som deltog blev minst godkända! Kära målarelever, Å SÅ STOLT jag är över er!
På fredag blir det konferens igen, denna gång med Bedömargruppen gällande de nationella proven i svenska (som jag har den stora äran att få sitta med i). Även dessa möten brukar vara ruskigt krävande, men å andra sidan samtidigt fruktansvärt givande. Låter det som det är mycket just nu? Jo då, lägg till stundande dansuppvisningar nästa vecka (Viola) och schackturneringar (Sander) samt försenad födelsedagsfest med tillhörande middag, så kanske ni annar vad jag menar med tuffa tider - fast samtidigt OJ så roliga!
Viola övar flitigt inför showen!
Profilstudie på Luna.
En trötter Perla - kanske hon också har tuffa tider...?
Hälsningar från en lite trött och sliten (men glad) Carin!
♥
2011-04-29: Körsbärsblom på Djurgården
Igår var Viola, Sander och jag på utflykt med mormor och morfar. Vi besökte först Kaknästornet, där vi åt lunch, och sedan Aquaria på Djurgården. En riktigt härlig dag i fantastiskt vårväder - så långt våren hade kommit bara knappt sju mil bort!
Idag är det däremot dags för lite allvarligare saker, nämligen vaccination av Luna. Det kommer säkert att gå kanon, för lill-flickan är allt en modig och framåt liten tös... Självförtroende till tusen och en ständigt glad uppsyn skulle man kort fattat kunna beskriva henne med. Fantastiskt att vi har haft sådan tur då det gäller båda våra hundflickor; att de båda är sådana stabila, vänliga och positiva individer!
Idag är det däremot dags för lite allvarligare saker, nämligen vaccination av Luna. Det kommer säkert att gå kanon, för lill-flickan är allt en modig och framåt liten tös... Självförtroende till tusen och en ständigt glad uppsyn skulle man kort fattat kunna beskriva henne med. Fantastiskt att vi har haft sådan tur då det gäller båda våra hundflickor; att de båda är sådana stabila, vänliga och positiva individer!
Viola och Sander under körsbärsblom på Djurgården.
I väntan på lunch i Kaknästornet - vilken utsikt!
Här syns hela utflyktssällskapet, utom jag...
... så därför tog jag ett självporträtt, så det skulle synas att även jag faktiskt var med!
Viola och Sander njuter av glass på Aquariums café
- även där bjöds vi på en utsikt som inte gick av för hackor!
Och så så klart lite hundbilder: Perla har fått ett nytt halsband,
som jag för ovanlighetens skull, bara inte kunde motstå ...;-)
Jag lovade Ingalill, som har gjort halsbandet, att göra lite reklam för henne:
Ingalill är sjukskriven och fördriver just nu sin tid med att tillverka dessa vackra halsband på beställning. SNABBT jobbar hon, och gör ett verkligt fint jobb. För detta tar hon 250:- kronor, vilket jag verkligen inte tycker är något att klaga på! Så om någon skulle vara intresserat av ett sådant här fint, handtillverkat läderhalsband så kan ni höra av er till mig, så förmedlar jag kontakten till Ingalill. Går även att få i annan färg om man inte, som jag, älskar rosa!
Luna, nu nyvaccinerad och som som vanligt sockertoppssöt!
(Jag hann nämligen inte skriva klart inlägget innan veterinärbesöket...)
Och sötaste Perla, med ett böjt och ett "rättuppstående" öra!
Sist men inte minst: Den vackraste tårta jag någonsin sett fick
jag av Cissi när jag fyllde år. Underbart smakade den, precis
som macronera bredvid (även de bakade av Cissi)!
♥
2011-04-25: Härligt påskväder
Helt otroligt, idag är det arton grader i skuggan! GISSA om vi är glada att påsklovet ligger så sent just nu!? Sist jag kan minnas att lovet var så här sent var för tjugofyra år sedan, då jag skulle fylla tio år. Anledningen till att jag minns det så bra var att jag då fyllde år på själva påsklovet, och efteråt har jag undrat om jag verkligen kom ihåg rätt - kan påsken verkligen ligga så sent att min födelsedag infaller då? Och ja, det kan den ju, för nu tjugofyra år senare gör den ju det igen! (Det kan hända att den gjort det även någon gång där emellan, men i så fall har jag antagligen jobbat då, och inte tänkt på fenomenet i fråga.) Ljuvligt är det i alla fall med så här sent påsklov, även om väntan stundtals har kännts lång för både lärare och elever!
Denna påsk har vi hur som helst kunnat haft påskäggs- och påskpresentsletning i trädgården, till följd av det vackra vädret. Det var verkligen uppskattat av både Sander och Viola! Det händer att de får lite större presenter vid påsk, då de båda fyller år tämligen långt från våren (oktober respektive augusti), och vissa presenter passar ju bara på våren - cyklar till exempel. Och en cykel var just vad Viola fick detta år, hennes allra först anya cykel! Hon blev OERHÖRT lycklig för denna, och många cykeltimmar har det blivit under det senaste dygnet! Sander fick ett spel till sitt Nintendo Wii, och han tyckte nog inte att det var så dumt det heller...
Och flickorna då? Jo då, de firade en härlig Påskafton med varsitt litet påskägg med prinskorv i!
Påskäggen hittade!
Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man provar nya cykeln...
Somrig balkonglåda.
Perla övar stanna kvar, och kommer till ro riktigt fint.
Luna övar mest på att spana på katter och fåglar. ;-)
